Mitt liv är nog okej ändå

Det är första advent idag. Jag har inte städat klart, så adventsljusstakarna har inte fått komma fram ännu, men det ska bli under dagen. Vädret passar perfekt, -5 grader och rikligt snöfall. Perfekt... för att sitta inne och mysa i alla fall.

Jag behöver motionera idag också för att hålla mitt schema med minst tre gånger i veckan, varav en lite mer ordentlig motion än bara promenader. Har lyckats hittills, det är nionde veckan av mitt lite mer hälsosamma liv nu, vore dumt att bryta det här. Men om vädret är perfekt för adventsmys så är det kanske inte fullt lika bra för joggingturer. Ska jag ta mig till badhuset kanske? Men bilen lär vara täckt av snö igen...

Jag skottade fram bilen i fredags, det tog 50 minuter, men det hade ju också snöat oavbrutet i minst tre dygn innan. Lite av snön som var halvt fastfrusen fick smälta bort i parkeringshuset vid ett köpcentrum igår, medan jag shoppade, pratade med trevliga gycklare, lyssnade på sång och handlade mat. Taket på bilen var dock fortfarande vitt när jag åkte därifrån. Imorgon behöver jag bilen igen för en träff med medeltidsföreningen.

Jag skulle vilja hinna med att få fram lite julpynt också idag. Och öva kägeljonglering. Kanske ta en liten tur på stan, jag tror det är julmarknad och julskyltning idag. Städningen är egentligen knappt påbörjad, igår hann jag diska, tvätta det mesta och plocka undan lite, men det ligger fortfarande mycket grejer där de inte ska vara och jag har inte dammat eller dammsugit.

Det börjar bli dags att köpa julklappar. Körens julkonsert närmar sig, så i veckan som kommer har vi extraövning som förmodligen blir rätt lång och veckan därpå är det genrep. Chefen vill att jag ska försöka jobba igen så mycket som möjligt av den där tiden vi blev tvungna att ta "ledigt" i lågkonjunkturen, även om det går att kvitta det mot arbetstidsförkortning istället. Och det ska göras före nyår. Om två veckor ska jag hinna med både tre körkonserter här i Skövde och systersonens dop uppe i Uppland på samma helg, sedan är det nästan jul. Jag har inte sagt till att jag vill vara ledig i mellandagarna ännu, får se till att göra det. Kort sagt: Det är rätt mycket att göra just nu.

Mycket att göra, och jag har dessutom lite ont i huvudet idag. Men bara lite. Och livet känns ändå rätt bra just nu. Jag kom fram till att ett helt vanligt jobb också kan ha sina fördelar. Ledigt på helgerna till exempel, och att man inte behöver resa långt för att komma till jobbet. (TRiX var lite trötta igår sa de.) Alla jobb har väl sina fördelar och nackdelar. (Inte så att jag inte skulle byta med dem om jag kunde, men ändå.)

Jag hade utvecklingssamtal på jobbet i veckan, det var bra. Min närmsta chef är bra. Det är skönt. Jag gillar mina arbetskamrater också, det är värt mycket. Och, även om jobbet i sig inte är världens mest spännande så har vi rätt kul ibland. Skojiga diskussioner på rasterna, jag försöker jonglera med skruvmejslarna (hehe, borde kanske börja med att lära mig mina käglor...), vi skämtar med varandra, jag kan lyssna på Loke på Youtube emellanåt. Ja, just nu känns mitt jobb rätt okej. Det största problemet är egentligen att det kan finnas för lite att göra ibland, vilket gör att tidrapporteringen blir jobbig, men bara jag skärper mig och ser till att säga till när jag har för lite så ska ju det gå bra det med. Ja, också det där att jag bor på tok för långt bort från alla jag känner då.

Så, just nu känns jobbet okej, jag motionerar och är enligt mitt wii-spel nere på normalvikt nu, det är riktig vinter med massa snö, lägenheten är i alla fall på väg att bli lite städad. Jag träffar några andra medeltidsintresserade människor regelbundet. Jag vågade sätta mig med människor som inte känner mig på lunchen igår, och prata lite med dem. De var väl inte totala främlingar för mig eftersom jag sett TRiX ett antal gånger i år men ändå. Mitt liv är kanske inte perfekt, men vems liv är perfekt egentligen? Det kanske är på väg åt rätt håll i alla fall? Så känns det åtminstone just nu. Och det är ju bra det.

Kanske ska jag söka lite fler jobb närmare släkten, kanske ska jag testa något reenactment-event med medeltidsföreningen, kanske ska jag åka på något lajv under nästa år? Snart dags att börja med klänningen till nästa medeltidsvecka också kanske?

Om drömmar och vägval

Jag läste ett inlägg i min systers blogg igår. Det handlade om livet och om drömmar. Det är inte lätt det där. Hur vet man egentligen vad man ska göra med sitt liv? Ska man satsa på det man allra helst vill eller på något som känns möjligt att förverkliga?

Själv har jag valt mest utifrån vad som känns förnuftigt. I alla fall när det gäller utbildning och jobb. Natur på gymnasiet för att jag var bra på de ämnena och för att ha möjligheten att plugga vidare, men hade jag följt känslorna hade jag nog velat gå estetisk. Bara det att om man ska försörja sig på konst, musik, teater eller liknande krävs det mer än en utbildning. Det krävs talang också, och hur vet man om man har det? Nej, säkrare då att välja något där det räcker med att kunna lära sig saker och tänka logiskt, sådant vet jag ju att jag klarar av.

Jag funderar över vad jag drömde om att bli som barn och som tonåring. Cirkusprinsessa, delfintränare, uppfinnare (typ Skalman eller Uppfinnar-Jocke), trollkarl, disneyfilmstecknare. När jag sett "Kristina från Duvemåla" ville jag bli musikalartist, men var gammal nog för att tänka att jag inte skulle kunna bli det ändå.

På fritiden har jag sjungit i kör länge. Konserter är kul, att stå inför publiken. Vi gjorde två små musikaler med studentkören, och det var jättekul. Men jag var ju inte bra nog för att få något solo. Inte vet jag om jag skulle ha vågat heller. På universitetet gick jag med i spexföreningen och hade kul på dramaövningarna. Första året var jag blyg, vågade knappt gå upp på "scen" under övningarna, men ändå var det kul att vara med. Ändå sökte jag till ensemblen, önskade att jag trots allt skulle kunna vara med på scen. Det var orealistiskt då, men kunde ha varit möjligt senare år när jag var med och sökte. Jag var väl ändå inte riktigt tillräckligt bra, eftersom jag aldrig blev vald.

Förmodligen är det bäst att ha sådant som fritidssysslor och inte som jobb. Kanske skulle det bara bli jobbigt om man höll på med det jämt? Jag vet inte. Jag tvivlar inte på att musikartister, skådespelare och gycklare också har dagar när jobbet bara känns som ett tvång, när de helst skulle göra något helt annat, men nog verkar de ha ett roligare jobb än de flesta ändå? Efter att ha sett TRiX både på medeltidsveckan och i Söderköping så är jag nog lite avundsjuk på deras jobb i alla fall. De verkar ha kul. Trixaren Klinga höll med om att deras jobb är kul... nästan jämt. Det vet jag inte om jag kan säga om mitt direkt.

Inte så att det är något fel på mitt jobb. Det är bara det att det är ett jobb och inte mycket mer än så. Det är ett sätt att få in pengar, någonting att göra på dagarna och ett ställe där jag träffar folk (om än samma folk varje dag). Räcker inte det? Kanske. Eller?

Om man får drömma? Ja, då skulle jag nog vilja jobba med någon form av underhållning. Som i flera av mina barndomsdrömmar. Varför? Jag vet inte. Handlar det om att jag verkligen vill det, eller är det bara bekräftelse jag vill ha? "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad". Är det vad det handlar om egentligen? Att jag vill att andra ska tycka jag är bra? Jag vet inte, men det är inte så det känns. Det känns bara som att det vore underbart att ha ett jobb som till stor del går ut på att göra andra glada. Och där man har kul med sina kollegor. Visserligen kan vi ha rätt skojiga debatter på jobbet ibland, men det är inte riktigt samma sak.

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad". I brist därpå... I brist på kärlek. Nej, jag vet att min familj älskar mig i alla fall. Jag har mina föräldrar och mina syskon, men jag vill ha mer. Jag vill ha någon att dela mitt liv med också, någon gång. Någon att komma hem till efter jobbet. Efter mitt vanliga, tråkiga jobb. Men det kommer kanske det också så småningom.

Nåja, jag skulle säkert aldrig ha blivit musikalartist eller trollkarl även om jag skulle ha försökt. Oavsett vilket så är det för sent för att bli tillräckligt bra på sådant nu. Tills vidare får jag nöja mig med att försöka lära mig jonglera bra nog för att kunna imponera på släktingar och kollegor. Anmäla till körledaren att jag är intresserad av att sjunga solo på nästa konsert, trots att jag inte är helt säker på om jag vågar. Söka ett jobb lite närmare dem jag älskar. Drömjobb, vad är det? Kanske vissa drömmar ändå är bäst som drömmar? För om man hade allt man någonsin drömt om, vad skulle man då ha kvar att sträva efter? Å andra sidan, ger man bara upp drömmarna så har man ju inte något att sträva efter ändå.

Livet är inte enkelt. Vägvalen är många, och vad man än väljer så kan man vara säker på att man alltid väljer bort något annat istället. Ingen kan hinna med allt. Men vad är det som är viktigt?

Novemberlov

Ikväll är det novemberlov från körövningarna. Visserligen är körsång kul men jag tyckte ändå det kändes rätt skönt med ledigt ikväll.

Jag tog en snabbvända upp på stan och köpte en sport-bh, ett par mjukisbyxor och en skön tröja. Bra att ha i elljusspåret tänkte jag.

Det här med att fortsätta motionera verkar inte vara så svårt som jag hade trott först. Jag har bestämt mig för minst en ansträngande aktivitet i veckan (till exempel jogging eller simning) plus minst två gånger med lättare motion (till exempel promenad eller Wii). Varje pass minst 30 minuter. Och faktiskt, nu när jag börjar vänja mig vid det så händer det då och då att jag känner att jag faktiskt vill motionera. Att jag känner att det ska bli skönt med en joggingtur. Detta trots att jag inte ens orkar jogga särskilt stor del av vägen ännu, det blir blandat med promenad. Men, lite bättre kondition får jag nog. Dessutom känns det väldigt skönt efteråt. Ja, det bästa med joggingturen är nog känslan efteråt.

Jag har börjat med matlådor de flesta dagarna, det är nog också bra för hälsan eftersom portionerna blir lite mindre samt att det blir mer riktig mat hemma istället för smörgåsar. Detta var dock inte ett aktivt beslut från min sida utan beror huvudsakligen på att vi inte längre får komma in till Volvos personalrestaurang. Men det gör inget, mer hemlagat och mer pengar över till annat... Enda nackdelen är ju att jag måste lägga lite tid på matlagning.

I söndags hade jag Wii-eftermiddag med tre kollegor. Det var kul. Sedan ville de att jag skulle bjuda på en jongleringsuppvisning också, trots att jag sagt innan att de möjligen kunde få se mig tappa käglor, för jonglera med dem kan jag fortfarande inte. Nåja. De var imponerade bara av att jag kan jonglera med tre bollar. Käglorna försökte jag med, men ja, det kan jag ju inte ännu. Mer övning är nog vad som krävs. Verkar inte som att jag har talang för det direkt, men man kan väl lära sig ändå?

Mina föräldrar och yngsta syskonen har åkt till Kreta över lovet. De har fint väder där hörde jag. Låter skönt. Men, jag jobbar ju ändå på dagarna så vädret kvittar väl. Jag hade kunnat följa med men sparar semesterdagarna och pengarna till annat tillfälle istället. Det är ju dåligt med ledighet kring jul t.ex. i år.

Tänk att det är november redan. Jag tycker att det var sommar nyss, känns inte alls längesedan semestern var slut.