Hemma, var ligger det nånstans?

Jag längtar hem till Luleå. Det är bara det att Luleå inte är mitt hem längre, jag har ingen bostad där.

Det känns så konstigt, jag känner mig inte hemma i Skövde ännu men har ingen annanstans att kalla "hem" heller. Visst kan jag säga att jag ska hem när jag ska till mina föräldrar, men det känns fel. Jag slutade ju kalla det för hem för ett par år sedan, eftersom jag hade ett eget hem. I Luleå. Min hemstad.

Jag saknar Luleå, min lägenhet i Luleå, mina kompisar, studentkören, lulespexet.

Jag saknar att ha någonstans där jag känner mig hemma. Där jag känner lite folk, där jag hittar i staden, där jag känner igen de årligen återkommande evenemangen, som nolleperioden, Luleåkalaset eller medeltidsdagarna på Hägnan.

Jag får väl lära mig hitta i Skövde. Försöka lära känna lite folk här, skaffa fritidsaktiviteter (något mer än en körkväll i veckan borde jag hinna med), skaffa mig minnen från Skövde.

Det kommer nog att dröja länge innan Skövde känns som hemma. Nåja. Luleå kändes väl inte som hemma det heller i början, så vem vet, det kanske blir bra det här också. Även om Skövde känns mycket tråkigare än Luleå... Jag saknar vattnet. Jaja. När det blir ljusare och sommar och grönt kanske det blir bättre. Men innan det känns som hemma på riktigt kommer det att dröja. Om jag ens blir kvar här till dess, man vet ju aldrig. Jag är ju nyanställd, så skulle det bli neddragningar på företaget får jag väl söka andra jobb... i hela landet. Och börja om på nytt igen. En gång till.