Har egentligen inte tid att blogga ikväll, men...

Tänkte skriva något här, det var ju länge sedan sist, men kom på att jag har mycket jag skulle göra ikväll istället för att sitta vid datorn. Väldigt kort då.

Vi har "stegräknartävling" på jobbet, så jag borde ta en långpromenad, har bara gått 2900 steg idag och ska gå minst 10 000 per dag i genomsnitt. För all del i genomsnitt, så det går ju att kompensera en annan dag.

Borde städa lite. Måste mäta ett par saker och skriva upp mått eftersom jag tänkte åka till IKEA imorgon. Skulle ju tvätta med, hm, det glömde jag visst... nu börjar ju klockan bli mycket. Eller, om jag kör en maskin tvätt nu så börjar klockan bli väl mycket för att torktumla det efteråt. Får bli något som jag har plats att hänga i så fall.

Lite kort annars: Med nya tapeter och ommålad träpanelvägg i vardagsrummet blev det jättefint. Hallen har fått nya, häftiga tapeter och nya innerdörrar, garderobsluckorna är inne på omlackering och det kommer bli jättesnyggt, älskar mina tapeter. Lite kul är det ändå att välja sådant själv istället för att flytta in i en lägenhet som kanske såg bra ut från början men där det är någon annan som valt. Även om pappa ogillade att tapetsera med mönsterpassning... (Tack för hjälpen pappa!) Köket var fint från början, badrummet får duga.

Har fått ett par nya arbetskamrater, trevligt! Gillar speciellt att ha någon som sitter i samma hörn som mig, det kändes lite ensamt där förut. Skönt att det finns att göra på jobbet hela tiden i alla fall, jämfört med att ibland sitta och inte ha något, som på förra jobbet. Sedan har det blivit blandat för mig, lite mer att bara sitta och bygga saker än jag helst skulle vilja men det har varit felsökning och problemlösning också. Vi har fått pröva både jackor och tröjor som företaget ska beställa åt oss, kul tycker jag eftersom det faktiskt var en snygg jacka och en bra träningströja.

Jag går på öppen nycirkusträning två gånger i veckan och övar jonglering, kul, speciellt när ledaren har tid att jonglera tillsammans med mig! Tvåpersonersjonglering är klart roligare än att jonglera ensam. Har prövat passningar (står mitt emot varandra och kastar käglorna till varann var 4:e eller var 6:e kast), att stå bredvid varandra och jonglera med varsin hand (med tre bollar) och att ta över bollarna från varandra under jonglering.

Har ännu inte letat reda på någon ny kör eller kontaktat någon medeltidsförening. Känns småjobbigt om man ska behöva åka in till Stockholm en gång i veckan, tiden går ju åt ändå, men jag får se hur jag gör.

Det blev visst inte kort ändå. Nej, köra igång en maskin tvätt, ta åtminstone en liten promenad, och sedan mäta upp mina garderober och lite utrymmen kanske.

Bostadsrätt

Det blir bostadsrätt ändå. Jag var och tittade på en igår, en som mina föräldrar fått tips om efter att de varit på visning av en annan lägenhet som de trodde jag kunde vara intresserad av. Den här lägenheten ligger inte ens ute på annons hos mäklaren ännu, men säljaren kan tänka sig att låta mig köpa till det pris som han säger att han annars skulle ha som utgångsbud. Ingen budgivning, inga offentliga visningar. Och, ja, jag tror att priset är bra för en lägenhet i Norrtälje. Må vara att den inte var lika nyrenoverad som den andra jag tittade på, badrummet var inte så snyggt men det var i hyfsat skick i alla fall så det kan väl duga tills vidare. I övrigt behövs lite nya tapeter i hall och vardagsrum, och kanske lite nya garderobsdörrar eller ommålning och nya handtag till de gamla. Måla om innerdörrarna också tror jag att jag ska göra (låta någon firma göra menar jag), sedan blir den nog bra. Samma bostadsområde som den förra jag tittade på.

Så nu är det lite nervöst och spännande, första boendet jag köper. Lite chansning är det ju alltid, med mycket pengar, men jag tror sannolikheten att den ska sjunka mycket i värde är låg. Och räntorna borde inte heller gå upp så mycket särskilt snabbt, så jag kommer ha bra marginal till att kunna både amortera och få pengar över.

Kontraktskrivning ikväll, bara inte säljaren ändrar sig då. Skönt att ha en bostad. Mycket att tänka på; Lån, tapeter, tapetsering innan inflyttning eller efter, flytt av möbler, städning av gamla lägenheten, medeltidsklänningen som ska sys klart... Men det kommer nog att bli bra tror jag.

Ny lampa

Jag har haft en deppig helg efter att ha fått nej från det där jobbet jag sökt. Undantaget fredagskvällen, då hade jag kul och spelade Wii med två kollegor i över fem timmar.

Smådeppig idag också, men jag köpte en ny lampskärm på Indiska och det piggade upp mig lite. Nu ser min sovrumslampa ut så här:

Betydligt roligare än en vanlig vit rislampa. :)

Att bygga ett nytt liv

Sitter här igen, utan att göra vare sig det jag borde eller något särskilt roligt.

Det känns lite som om ingenting blir av, för att jag inte vet vad jag vill. Som att jag bara står och stampar på samma ställe utan att veta vart jag ska.

Ska jag försöka bygga upp ett liv här? Leta fler fritidsaktiviteter, försöka dejta killar häromkring, skaffa hus? Eller, ska jag satsa på att ta mig härifrån? Söka andra jobb, närmare släkten?

Jag kom att tänkta på refrängen i en låt:

Jag undrar om du
Hade kraft å ge dig av
Eller mod å stanna kvar
Vågat bygga på nåt nytt
Jag undrar om du
Har kunnat ge och kunnat ta
Kunnat öppna dig som jag
Vågat vara här och nu //Patrik Isaksson, "Hos dig är jag underbar"

Våga bygga på något nytt? Vågar jag det? Allt känns så tillfälligt. Jag vet inte om jag vill ha mitt nuvarande jobb i massor av år, och visst, Skövde är en hyfsat stor stad så det kan väl kanske finnas fler jobb. Bara det att jobbet är enda anledningen för mig att bo här, så om jag skulle söka nytt jobb någon gång, varför skulle det då vara i Skövde? Ska jag försöka bygga mitt liv här, eller någon annanstans?

Hitta nya jobb är inte det lättaste. Hitta nya vänner är minst lika svårt. Men de få vänner jag har bor ju utspridda lite här och var. Släkten bor visserligen ganska samlat, stora delar av den i alla fall. Dessutom i närheten av Stockholm, så där borde det finnas möjligheter att hitta jobb. Eller?

Inte vet jag vad jag vill ha för typ av jobb heller. Jag är civilingenjör, men har lite svårt för att fatta beslut. Ingen naturlig ledare direkt. Inte heller är jag intresserad av att jobba massor bara för att tjäna en massa pengar. En normal lön för 8 timmar per dag räcker. Vad ska man med mycket pengar till om man inte har tid att ha kul för dem?

Platsannonserna kräver ofta så mycket. Kunskaper, engagemang, drivkraft, erfarenhet, beslutsförmåga. Jag som bara vill ha ett jobb så att jag kan försörja mig. Eller? Det har jag ju, men inte är jag helt nöjd för det. Okej då. Jag kanske vill något annat. Men vad?

Det enda jag egentligen vet är att jag inte vill bo ensam i en stad där jag inte känner någon tillräckligt väl för att kunna ta en promenad tillsammans, fika, spela spel eller få en kram någon gång ibland.

Samma gamla vanliga ensamhet

Jag borde diska, jag borde städa, men min enda anledning att göra det idag är att slippa göra det senare. Diska och städa är dessutom tråkigt, så istället sitter jag vid TV:n och tittar på saker jag egentligen inte är intresserad av att se. Eller vid datorn, och försöker hitta på något att göra.

Diskar jag idag så bör jag ändå diska imorgon också. Egentligen. Så varför diska nu? Förutom då att jag redan har massor av disk stående, som det skulle vara skönt att bli av med.

Jag vet, det är dumt att skjuta upp tråkiga saker. Men jag har ändå inget roligt att göra imorgon. Eller senare för den delen.

Fy tusan vad jag börjar bli less på att bo ensam. Visst, det är skönt att kunna bestämma själv hur det ska se ut i lägenheten, var saker ska ligga, när det ska diskas och städas (även om jag har för lätt för att skjuta på sånt), vad som ska ses på TV och vad som ska ätas till middag... men det är ju också tråkigt att göra alla de där sakerna själv.

Människan är ett flockdjur, det är inte tänkt att vi ska sitta ensamma i våra lägenheter. Frågan är bara: Vad finns det för alternativ? Antagligen att försöka umgås med folk på fritiden, men hur? Och det löser ju inte riktigt ensamheten ändå. Att laga mat ensam, äta ensam, sitta ensam i tv-soffan.

Men man kan ju inte bara flytta ihop med någon främling heller. Eller? Kan och kan, men det kanske inte löser något ändå. Beror ju på om man trivs ihop och faktiskt gör saker tillsammans.

Äldsta lillasyrran är gift och har ett stort hus där det säkert är tänkt att de ska bli fler så småningom. Mellersta lillasyrran är förlovad och sambo. De bor båda i närheten av resten av familjen. Det är bara jag som bor 40 mil bort, och ensam.

De enda jag känner här är arbetskamraterna, och dem träffar man ju sällan på fritiden. De flesta av dem har ju egna familjer dessutom.

Jag har nog skrivit ungefär det här ett antal gånger förut också. Det beror väl på att det är sådant jag tänker på rätt ofta.

Vad ska jag göra? Leta efter någon att bo med? Men hur, i så fall?

Eller bara hitta fler fritidsaktiviteter?

Kan inte någon ge mig en kram?

Hus

Jag och pappa hittade ett jättegulligt hus ungefär två mil från Skövde när vi satt och fastighetssurfade under midsommarhelgen. Nu är det ju inte riktigt läge för hus för min del, det enda som gör att jag bor här är ju mitt nuvarande jobb och skulle jag bli av med det eller hitta något annat jobb så har jag ingen anledning alls att bo kvar, men ändå. Det ser så fint ut på bilderna så jag måste nog åka dit och titta i alla fall.

Lite sugen blir jag allt, nu när lillasyster har skaffat eget hus och så. Skillnaden är väl att hon är gift och de har var sitt jobb i närheten av det huset, och dessutom är de rätt nära resten av släkten (hennes och min, inte hans).

Nej, jag tänker inte länka till huset, för om jag trots allt skulle vilja köpa så vill jag ju inte bli överbjuden av någon som inte skulle hittat det om det inte vore för min blogg. Visserligen tror jag egentligen inte att någon annan än mina bekanta, som inte bor här i närheten, läser min blogg. Men man vet ju aldrig.

Varför är jag så lat?

Nu har jag mest slappat den här helgen också. Jag förstår inte varför jag inte gör det jag borde. Disken står fortfarande smutsig på diskbänken, väskan är inte uppackad, tvätten är inte tvättad. Nåja. Jag har i alla fall rensat bort lite av ogräset i trädgården och varit och röstat.

Är jag otroligt lat eller är det något annat? Varför sitter jag mest vid datorn när jag är ledig? Eller vid TVn. Kanske är jag lite internetberoende? Men det stämmer inte heller, för har jag bara något kul att göra, eller i alla fall lite sällskap, så saknar jag inte internet alls. Nä. Jag tror att internet och tv blir lite artificiellt sällskap. Men varför gör jag inte annat istället?

Är det ensamheten som gör att jag inte orkar ta mig för att göra det jag borde? Eller orkar och orkar... Det orkar jag väl egentligen. Det är ju inte som att jag är sjuk och inte orkar stå vid diskhon eller nåt. Det är bara tråkigt, så jag skjuter upp det så länge som möjligt. Dumt. Jag är väl lat och dum då.

Eller så är jag ganska normal och borde inte fundera så mycket på det. Och nog borde det vara mindre tråkigt om man i alla fall hade någon att dela vardagen med?

Men på jobbet då? Jag gör inte det jag ska där heller för tillfället. Visserligen vet jag inte riktigt vad det är jag ska göra där, vi har för lite att göra, men jag vet ju att jag inte ska sitta och surfa. Jag ska fråga chefen eller samordnaren när jag inte vet vad jag ska göra, men ibland orkar jag inte bry mig.

Jag har nog svårt att bry mig lagom mycket om jobbet. Ena dagen kan jag leta efter vettiga saker att göra och verkligen anstränga mig, försöka få så mycket av de få jobb som finns som möjligt och verkligen vilja göra så mycket jag kan. Sedan nästa dag, när jag märker att jag ändå inte kommer att få ihop timrapporteringen för veckan, så blir jag stressad och försöker lugna ner mig genom att intala mig att det inte är så viktigt. Problemet är bara att jag lyckas för bra och istället inte bryr mig alls. Ger upp och surfar istället.

Jag är nog en ganska dålig anställd.

Men vad sitter jag här och gråter om egentligen? Jag har ju i alla fall ett jobb än så länge, jag har en lägenhet som visserligen är ostädad men det går ju att åtgärda, jag har... inte direkt folk jag känner i närheten, men familj en bra bit härifrån som bryr sig om mig och ett par vänner som jag i alla fall har kontakt med via msn.

Nä. Nu borde jag nog torka tårarna och gå och lägga mig istället. Imorgon är det arbetsdag igen. Då träffar jag ju i alla fall lite folk.

Hade tänkt att jag skulle skriva någon rad om EU-valet också, men har väl inte så mycket att säga där egentligen så det får vara.

Skönt * 3

Skönt med vår! Krokusarna blommar på uteplatsen, och igår var det riktigt soligt och varmt.

Disken är ren och på rätt del av diskbänken, skönt att ha det gjort!

Sköna skor, som jag använder alltför sällan, men idag så blev det av. Och man behöver ju inte springa sig jättetrött bara för att man tar på sig ordentliga skor.

Långhelg

Min lillasyster hade studiedagar torsdag-fredag och kom hit för att hälsa på mig! Jag tog ut arbetstidsförkortning hela dagen igår, och gick tidigare från jobbet i torsdags, så det blev långhelg den här helgen. Mycket trevligt. Jag och syrran har bakat kladdkaka, shoppat (även om jag inte köpt mer än en ljuslykta och ett doftljus), varit på bio och slappat.

Det är så mycket trevligare att slappa med sällskap! Jag älskar mina syskon. Först tänkte vi att både lillasyster och lillebror skulle komma, men han hade inte studiedagar så han får komma någon annan helg.

En gång för länge sedan skrev jag att någon kastat ägg på mitt fönster. Lat som jag är så drog jag bara ner persiennen och låtsades som om äggen inte fanns där... I flera månader. Nu har jag äntligen tvättat bort det, och hade jag vetat att det inte var svårare än det var så hade jag gjort det tidigare. Det gick rätt lätt med bara en trasa, lite vatten och lite tålamod. Tror jag. Får väl se om jag fortfarande tycker det när det blir dag och ljusare, men det var ju inte helt mörkt när jag tvättade fönstret och då såg det ganska rent ut.

Nu finns det en liten aning snö på marken i alla fall. Inte mycket, men bättre än inget.

Jag har köpt en väska till kameran, så nu kan jag lättare ta med den när jag går ut på promenad. Det har inte blivit några bra bilder ännu, inga försök med inställningar heller, men det kommer. Sa jag att jag anmält mig till en fotokurs? Det har jag i alla fall. Hoppas den är bra.

Syrran åkte hem idag. Fortfarande en dag kvar av helgen, det känns som om det vore söndag idag, men ledigt är skönt. Undrar om jag ska sova nu eller om jag ska göra något mer ikväll? Jag är förstås rätt trött, så sova kanske vore skönt... men först lite te tror jag. Det där rättvisemärkta jag fick av mamma var gott, tycker jag, men jag brukar inte dricka riktigt te på kvällarna. Det finns ju risk att bli pigg av det. Jag tar örtte istället.

Hemtrevligt?

Semester, det är skönt det!

I helgen har jag småstädat lite och slappat mycket. Snart kommer mina föräldrar och yngsta syskonen och hälsar på.

Jag gillar mitt kök, det har fått en trasmatta nu också är det nystädat. Det är fint och hemtrevligt, mattan matchar orkidén i fönstret. Så jag kanske börjar trivas här i Skövde nu? Köket är ju fint. Uteplatsen är mysig den med, ärtorna jag satte har växt till sig lite (även om det inte är några ärtor ännu utan bara rankor) och de första vinbären börjar bli röda.

Undrar bara vad jag ska göra åt vardagsrummet? Det är inte hemtrevligt, det ser för tomt ut. Det är ju större än mitt förra vardagsrum, så jag har stora tomma utrymmen på båda sidorna av soffan. Dessutom har jag ingenting på väggarna, och de ljusa randiga tapeterna gör att det verkar högt i tak. En fåtölj kanske, har funderat på det... Också något till väggarna. Om jag kan komma på något jag vill ha. Hm. Undrar om det finns några bra växter som inte kräver så mycket ljus? Helst inte för mycket vatten heller, eftersom jag inte brukar vattna så ofta. Jag tänkte till att ha lite längre in i rummet.

Ensamhet

I lördags kände jag mig riktigt ensam. Det är visserligen inte så konstigt, eftersom jag är ensam. Nyinflyttad i en stad där jag inte känner någon.

Litegrann av ensamhetskänslan sitter kvar ännu. Det tar tid att göra sig hemmastadd på en ny ort, och att lära känna folk. Jag har inte så lätt för att skaffa vänner heller. Inte nära vänner i alla fall. Jag har inte många sådana.

Jag kände mig ju ensam ibland i Lule också, men på slutet hade jag i alla fall ett par personer som jag kände så pass väl att jag vågade bjuda dem på middag utan särskild anledning eller skicka ett sms och fråga om de ville ta en promenad. Dessutom har jag ju under min tid i Luleå varit antingen student eller arbetslös, så jag har haft mer ledig tid med möjlighet att åka och hälsa på familjen. Det blir inte mycket med det nu, det är lite långt för att åka bara över helgen. Speciellt som jag är för lat för att städa i veckorna och därmed måste göra det i helgen. Eller åtminstone diska.

Min kusin, som är uppväxt i huset bredvid oss, har nu köpt huset bredvid mina föräldrars hus (det på andra sidan, dvs två hus från sin pappa). Min äldsta syster med man bor i alla fall nära nog för att kunna åka och hälsa på våra föräldrar när som helst. Min näst äldsta syster ska flytta ihop med sin kille och även hon bo så nära att hon kan hälsa på när som helst. Bara för en middag rent av. Jag tänkte framåt mot sommaren och insåg att jag inte kommer att kunna vara med på grillkvällarna där i år. Ja, ett par hinner jag väl med på semestern, men ändå. Sedan kommer hösten, och äldsta syrran kan åka ut på landet för att plocka svamp med mamma eller med maken om hon tar med sig honom. Visst, det finns säkert svamp i skogen här också, men det bor så mycket folk här så den lär ju försvinna direkt. Åtminstone kantarellerna. Dessutom har jag ju ingen att plocka tillsammans med. Eller att äta tillsammans med.

Kanske behöver jag bara mer tid på mig för att vänja mig vid min nya stad och lära känna lite folk. Men, jag vet inte. Jag kände mig ju som sagt ensam ibland i Luleå också. Kanske behöver jag bo så att jag kan träffa min familj oftare? Bara det att ha någonstans dit man alltid kan komma när man vill ha sällskap, där man vet att man alltid är välkommen. Det är lite långt dit nu.

Jag vill bo på landet, men jag vill ju inte bo på landet ensam. Det borde ju vara lättare att träffa folk när man bor i stan, trots allt. Sedan är det ju inte direkt så att jag har möjlighet att köpa ett hus just nu heller... Dels rent ekonomiskt förstås, men framför allt därför att jag inte vet hur länge jag kommer att jobba där jag är nu eller var jag vill bo.

Egentligen borde jag kanske skaffa någon att bo med istället, men det är ju inte så lätt det heller. Nä, jag vet inte jag. Jag får väl försöka bo här ett tag till och se hur det går. Jag kan ju i vilket fall som helst inte flytta så långt om jag inte hittar något annat jobb först. Och jag har ju bara bott här i tre månader, det verkar ju ganska så mycket för tidigt för att dra några slutsatser om hur jag kommer att trivas här... Förutom att jag redan vet att jag helst skulle ha mer skog omkring mig, för det kände jag där jag bodde i Luleå också och det var då inte sämre med skog där än här. En liten stuga någonstans och en bil skulle förstås kunna vara ett alternativ, men, återigen det där med ensamheten.

Jag vill ha en kram. Tur att det är påsk snart.

(Varför blir mina inlägg här alltid långa, även när jag bara tänkt skriva ett par rader?)

Hemma, var ligger det nånstans?

Jag längtar hem till Luleå. Det är bara det att Luleå inte är mitt hem längre, jag har ingen bostad där.

Det känns så konstigt, jag känner mig inte hemma i Skövde ännu men har ingen annanstans att kalla "hem" heller. Visst kan jag säga att jag ska hem när jag ska till mina föräldrar, men det känns fel. Jag slutade ju kalla det för hem för ett par år sedan, eftersom jag hade ett eget hem. I Luleå. Min hemstad.

Jag saknar Luleå, min lägenhet i Luleå, mina kompisar, studentkören, lulespexet.

Jag saknar att ha någonstans där jag känner mig hemma. Där jag känner lite folk, där jag hittar i staden, där jag känner igen de årligen återkommande evenemangen, som nolleperioden, Luleåkalaset eller medeltidsdagarna på Hägnan.

Jag får väl lära mig hitta i Skövde. Försöka lära känna lite folk här, skaffa fritidsaktiviteter (något mer än en körkväll i veckan borde jag hinna med), skaffa mig minnen från Skövde.

Det kommer nog att dröja länge innan Skövde känns som hemma. Nåja. Luleå kändes väl inte som hemma det heller i början, så vem vet, det kanske blir bra det här också. Även om Skövde känns mycket tråkigare än Luleå... Jag saknar vattnet. Jaja. När det blir ljusare och sommar och grönt kanske det blir bättre. Men innan det känns som hemma på riktigt kommer det att dröja. Om jag ens blir kvar här till dess, man vet ju aldrig. Jag är ju nyanställd, så skulle det bli neddragningar på företaget får jag väl söka andra jobb... i hela landet. Och börja om på nytt igen. En gång till.

Jul, jobb och "ny" lägenhet

Nu har jag bott i Skövde i två veckor, men jag har redan hunnit vara upp till Uppland en gång under den tiden eftersom det varit jul. (Vad ovant det känns att säga "upp" till Uppland!)

Det var rätt skönt med en mjukstart på jobbet: 5 dagar jobb, 5 dagar ledigt, nu 2 dagar jobb, sedan 4 dagar ledigt... Perfekt att börja 17e december, jag fick ju lön för en halv månad, på 7 dagars jobb. Lyx. Första jobbdagarna kändes långa, men jag tror jag börjar vänja mig nu. Även om jag precis varit julledig.

Jag julpyntade här innan jag åkte upp till Uppland. Jag prioriterade det framför städning, för att få känna lite julstämning. I söndags åt jag frukost i vardagsrummet, med julgranen intill, och såg att det snöade ute. Det var mysigt.

Mitt badrum luktar fortfarande illa. Jag vet inte riktigt om det är avloppslukt eller vad det är, men nånting är det. Hoppas bara att hyresvärden kan göra något åt det, annars måste jag flytta igen, för jag vill ju iallafall ha ett badrum som jag kan hänga tvätt i utan att riskera att den luktar illa efteråt... och som jag kan duscha i utan att behöva ha fönstret öppet. I övrigt är lägenheten okej. Lite fläckar på tapeterna, lite gamla vitvaror, inte de tapeter jag skulle ha valt... men bra planlösning, uteplats, låg hyra och än så länge verkar området inte alls stökigt och bråkigt iallafall. Även om ungdomarna för tillfället är ute och skjuter fyrverkerier så att det ekar mellan husen.

Idag har jag jobbat, men är inte jättetrött för det. Jag vaknade innan klockan ringde imorse. Matlåda hade jag med från julbordet (lax, potatis och god vegansk paj i dagens låda). Ikväll lagade jag mat, det är ju inte så jobbigt att göra riktig middag ändå... bara jag inte sätter mig vid datorn eller tv:n innan jag gör det då. Fullkornspasta med en enkel linsröra blev det. (En lök, en morot, två tomater, lite röda linser, salt, peppar och curry.)

Julen var mysig, julafton hade vi faster, kusin och farmor på besök under jullunchen men vid paketöppningen och senare var vi bara familjen. Inte så bara, iockförsig. Vi spelade spel på kvällen och gick sedan på midnattsgudstjänst. Jag följde med enbart för möjligheten att få sjunga lite. På juldagen var vi till min morbror (med sambo och barn) och åt kalkon och lax och annat gott. Hans sambo hade gjort saffranspäron också, det var jättegott till efterrätt.

Mycket gott har det blivit, men kalorierna mellan jul och nyår räknas ju inte, eller hur? Inte för att jag räknar kalorier annars heller. Får väl köpa mig något smaskigt till nyår också, jag kommer kanske att få fira det ensam, det känns onödigt att åka tillbaka till Uppland när jag precis varit där och här känner jag ingen ännu, men en nyårsafton mer eller mindre spelar väl ingen roll. Det är ju rätt skönt att bara vara ledig några dagar också. Sådant uppskattar man så mycket mer när man har ett jobb. Nä, dags att göra mig klar för sängen nu snart kanske (klockan är nio), jag ska ju jobba imorgon. Dags att duscha, lägga överbliven mat i en lunchlåda och äta kvällsmål.