söndag 30 mars 2008

Nästan som riktig skog

Idag, när jag slappat hela dagen och började känna mig stressad över allt jag borde ha gjort under helgen (som att diska och städa) så bestämde jag mig ändå för att strunta i det och gå ut i skogen istället. Allt det där som måste göras blir ju av förr eller senare i alla fall, att komma ut i skogen är det värre med, det blir alldeles för sällan. Men idag var jag ut.

Den här gången höll jag mig i närheten av elljusspåret för att slippa gå vilse och hamna borta vid Mariestadsvägen. Jag lyckades faktiskt hitta ett ställe där skogen kändes rätt naturlig, nästan som riktig skog. Tillräckligt tätt mellan granarna, istället för glest växande tallar med lite låga granar och taniga björkar emellan, som större delen av området kring elljusspåret bestod av.

Det fanns en stor sten där också, sådär en liten bit från spåret. Tillräckligt nära för att jag skulle se när folk gick förbi, om jag satt på den sidan av stenen, men tillräckligt långt ifrån för att ingen skulle lägga märke till mig. Inte så länge jag höll mig tyst iallafall.

Visst hörde man trafiken och så, och man hörde till och med när någon gick förbi på elljusspåret, så riktigt som i en stor skog var det ju inte. Men tillräckligt för att det skulle kunna gå att drömma sig bort från allt och bara vara där, ute i naturen. Typ.

Jag satt en bra stund på stenen... eller snarare halvstod lutad mot stenen. Sedan gick jag fem varv runt en gran och bestämde att det skulle vara mitt må-bra-ställe. Ett ställe dit jag kan gå och bara koppla bort alla tankar på allt som måste göras och allt som känns jobbigt. Där jag kan tänka glada tankar eller drömma om sagornas och lägereldarnas tid. Det kändes riktigt bra. Sedan klättrade jag försiktigt upp på den hala stenen och stod och satt på huk där ett bra tag. Jätteskönt. Jag känner mig fortfarande mer glad och avslappnad än vad jag oftast gör här. Jag får nog gå dit ibland... Jag var ute i nära två timmar idag. Hur lång tid av det som jag var stilla vid stenen vet jag inte, men det var säkert en timme. Kanske. Jag vet inte hur långt elljusspåret är, så jag vet inte hur lång tid själva promenaden tog. Och inte kollade jag på klockan där heller, det kan man ju inte göra. Då blir det inte lika avslappnat. Skönt var det iallafall.

tisdag 18 mars 2008

Ensamhet

I lördags kände jag mig riktigt ensam. Det är visserligen inte så konstigt, eftersom jag är ensam. Nyinflyttad i en stad där jag inte känner någon.

Litegrann av ensamhetskänslan sitter kvar ännu. Det tar tid att göra sig hemmastadd på en ny ort, och att lära känna folk. Jag har inte så lätt för att skaffa vänner heller. Inte nära vänner i alla fall. Jag har inte många sådana.

Jag kände mig ju ensam ibland i Lule också, men på slutet hade jag i alla fall ett par personer som jag kände så pass väl att jag vågade bjuda dem på middag utan särskild anledning eller skicka ett sms och fråga om de ville ta en promenad. Dessutom har jag ju under min tid i Luleå varit antingen student eller arbetslös, så jag har haft mer ledig tid med möjlighet att åka och hälsa på familjen. Det blir inte mycket med det nu, det är lite långt för att åka bara över helgen. Speciellt som jag är för lat för att städa i veckorna och därmed måste göra det i helgen. Eller åtminstone diska.

Min kusin, som är uppväxt i huset bredvid oss, har nu köpt huset bredvid mina föräldrars hus (det på andra sidan, dvs två hus från sin pappa). Min äldsta syster med man bor i alla fall nära nog för att kunna åka och hälsa på våra föräldrar när som helst. Min näst äldsta syster ska flytta ihop med sin kille och även hon bo så nära att hon kan hälsa på när som helst. Bara för en middag rent av. Jag tänkte framåt mot sommaren och insåg att jag inte kommer att kunna vara med på grillkvällarna där i år. Ja, ett par hinner jag väl med på semestern, men ändå. Sedan kommer hösten, och äldsta syrran kan åka ut på landet för att plocka svamp med mamma eller med maken om hon tar med sig honom. Visst, det finns säkert svamp i skogen här också, men det bor så mycket folk här så den lär ju försvinna direkt. Åtminstone kantarellerna. Dessutom har jag ju ingen att plocka tillsammans med. Eller att äta tillsammans med.

Kanske behöver jag bara mer tid på mig för att vänja mig vid min nya stad och lära känna lite folk. Men, jag vet inte. Jag kände mig ju som sagt ensam ibland i Luleå också. Kanske behöver jag bo så att jag kan träffa min familj oftare? Bara det att ha någonstans dit man alltid kan komma när man vill ha sällskap, där man vet att man alltid är välkommen. Det är lite långt dit nu.

Jag vill bo på landet, men jag vill ju inte bo på landet ensam. Det borde ju vara lättare att träffa folk när man bor i stan, trots allt. Sedan är det ju inte direkt så att jag har möjlighet att köpa ett hus just nu heller... Dels rent ekonomiskt förstås, men framför allt därför att jag inte vet hur länge jag kommer att jobba där jag är nu eller var jag vill bo.

Egentligen borde jag kanske skaffa någon att bo med istället, men det är ju inte så lätt det heller. Nä, jag vet inte jag. Jag får väl försöka bo här ett tag till och se hur det går. Jag kan ju i vilket fall som helst inte flytta så långt om jag inte hittar något annat jobb först. Och jag har ju bara bott här i tre månader, det verkar ju ganska så mycket för tidigt för att dra några slutsatser om hur jag kommer att trivas här... Förutom att jag redan vet att jag helst skulle ha mer skog omkring mig, för det kände jag där jag bodde i Luleå också och det var då inte sämre med skog där än här. En liten stuga någonstans och en bil skulle förstås kunna vara ett alternativ, men, återigen det där med ensamheten.

Jag vill ha en kram. Tur att det är påsk snart.

(Varför blir mina inlägg här alltid långa, även när jag bara tänkt skriva ett par rader?)

söndag 2 mars 2008

Vår och miniträdgård

Idag har det varit vårväder! Visserligen visade inte termometern mer än 3-4 grader, men vad gör det när solen skiner och fåglarna kvittrar?

Jag passade på att städa lite på min uteplats. Den var inte vacker, den här lägenheten hade ju stått tom ett tag innan jag flyttade in och dessutom tror jag inte att tanten som bodde här innan mig orkat göra så mycket där. Nu kan jag iockförsig inte påstå att uteplatsen är vacker nu heller, men det är bättre. Jag har burit bort tre fulla ica-kassar med sådant jag städat bort. Huvudsakligen gamla löv, visset gräs och ogräs, men även cigarettfimpar, glasspapper, morötter (som jag rensade bort som ogräs) och säkert en och annan blomma som råkade följa med ogräset.

Nu ska jag bara fundera ut hur jag på bästa sätt kan fixa till gräsmattan, så ska jag nog kunna få ganska fint där ute sen. Ja, gräsmatta kanske man inte riktigt kan kalla det så som det ser ut nu. Det är ett par kvadratmeter med grästovor varvat med lite jordfläckar (där det långa gräset legat och blockerat ljuset så att ingenting kunnat växa).

Rabatterna är åtminstone finare nu än de var innan. Den närmast väggen innehåller mest blommor nu, knappt något ogräs alls. Det mesta av de vissna löven är också borta. Eller, blommor och blommor... men blivande blommor då. Lökväxter verkar det som att tanten som bott här gillade, det sticker upp blad lite överallt nu. Krokusarna kommer snart att blomma. Det är stora, lila knoppar i en liten tuva i kanten av gräset och fler knoppar, om än små och än så länge gröna sådana, fanns i ett par små tuvor till.

Penséer har jag ett par stycken redan nu. De har blommat hela vintern. Jag rensade faktiskt bort lite av dem, inte de delar av växterna som blommade just nu då, men lite av de långa rankorna som låg över rabatterna.

Nu är det ju iallafall mars, så då är det väl okej att det börjar bli vår. Annars har jag saknat vintern lite grann. Riktig vinter, då. Sådan som de har uppe i Luleå. Men ett sådant skönt väder som det var idag kan man ju inte klaga på.

Igår var det inte alls så vårligt. Då var det grått och trist och snöblandat regn. Inte för att det spelade någon roll, jag var ändå inomhus hela dagen och övade sångteknik med kören, och hade så kul att jag helt glömde bort att jag var trött efter spexet och festen i fredags kväll.

Snart är det nog dags att skriva i listorna om när man vill ha semester också. Vi nyanställda får "låna" semesterveckor så att vi får upp till fyra veckors betald semester om vi vill. Jag tror jag ska utnyttja det. Jobbar jag kvar i fem år sedan så stryks de dagarna, annars kvittas de väl mot eventuella semesterdagar som jag hunnit tjäna ihop men ännu inte tagit ut när jag slutar.

Jag undrar om jag ska bo kvar här i den här lägenheten länge? För i så fall vill jag ha en vinbärsbuske till min uteplats. Jag får fundera på saken. Iockförsig kostar väl inte en vinbärsbuske så hemskt mycket, jag skulle nog kunna plantera en bara jag vet att jag ska bo kvar här över sommaren. Det där med blommor är väl lite kul, men jag tycker mycket bättre om att odla sådant som jag kan äta sedan. Tänk att kunna gå och äta mogna bär direkt från sin egen bärbuske, eller ärtor direkt ur färska ärtskidor.... Mums.