Nästan som riktig skog

Idag, när jag slappat hela dagen och började känna mig stressad över allt jag borde ha gjort under helgen (som att diska och städa) så bestämde jag mig ändå för att strunta i det och gå ut i skogen istället. Allt det där som måste göras blir ju av förr eller senare i alla fall, att komma ut i skogen är det värre med, det blir alldeles för sällan. Men idag var jag ut.

Den här gången höll jag mig i närheten av elljusspåret för att slippa gå vilse och hamna borta vid Mariestadsvägen. Jag lyckades faktiskt hitta ett ställe där skogen kändes rätt naturlig, nästan som riktig skog. Tillräckligt tätt mellan granarna, istället för glest växande tallar med lite låga granar och taniga björkar emellan, som större delen av området kring elljusspåret bestod av.

Det fanns en stor sten där också, sådär en liten bit från spåret. Tillräckligt nära för att jag skulle se när folk gick förbi, om jag satt på den sidan av stenen, men tillräckligt långt ifrån för att ingen skulle lägga märke till mig. Inte så länge jag höll mig tyst iallafall.

Visst hörde man trafiken och så, och man hörde till och med när någon gick förbi på elljusspåret, så riktigt som i en stor skog var det ju inte. Men tillräckligt för att det skulle kunna gå att drömma sig bort från allt och bara vara där, ute i naturen. Typ.

Jag satt en bra stund på stenen... eller snarare halvstod lutad mot stenen. Sedan gick jag fem varv runt en gran och bestämde att det skulle vara mitt må-bra-ställe. Ett ställe dit jag kan gå och bara koppla bort alla tankar på allt som måste göras och allt som känns jobbigt. Där jag kan tänka glada tankar eller drömma om sagornas och lägereldarnas tid. Det kändes riktigt bra. Sedan klättrade jag försiktigt upp på den hala stenen och stod och satt på huk där ett bra tag. Jätteskönt. Jag känner mig fortfarande mer glad och avslappnad än vad jag oftast gör här. Jag får nog gå dit ibland... Jag var ute i nära två timmar idag. Hur lång tid av det som jag var stilla vid stenen vet jag inte, men det var säkert en timme. Kanske. Jag vet inte hur långt elljusspåret är, så jag vet inte hur lång tid själva promenaden tog. Och inte kollade jag på klockan där heller, det kan man ju inte göra. Då blir det inte lika avslappnat. Skönt var det iallafall.