Att bygga ett nytt liv

Sitter här igen, utan att göra vare sig det jag borde eller något särskilt roligt.

Det känns lite som om ingenting blir av, för att jag inte vet vad jag vill. Som att jag bara står och stampar på samma ställe utan att veta vart jag ska.

Ska jag försöka bygga upp ett liv här? Leta fler fritidsaktiviteter, försöka dejta killar häromkring, skaffa hus? Eller, ska jag satsa på att ta mig härifrån? Söka andra jobb, närmare släkten?

Jag kom att tänkta på refrängen i en låt:

Jag undrar om du
Hade kraft å ge dig av
Eller mod å stanna kvar
Vågat bygga på nåt nytt
Jag undrar om du
Har kunnat ge och kunnat ta
Kunnat öppna dig som jag
Vågat vara här och nu //Patrik Isaksson, "Hos dig är jag underbar"

Våga bygga på något nytt? Vågar jag det? Allt känns så tillfälligt. Jag vet inte om jag vill ha mitt nuvarande jobb i massor av år, och visst, Skövde är en hyfsat stor stad så det kan väl kanske finnas fler jobb. Bara det att jobbet är enda anledningen för mig att bo här, så om jag skulle söka nytt jobb någon gång, varför skulle det då vara i Skövde? Ska jag försöka bygga mitt liv här, eller någon annanstans?

Hitta nya jobb är inte det lättaste. Hitta nya vänner är minst lika svårt. Men de få vänner jag har bor ju utspridda lite här och var. Släkten bor visserligen ganska samlat, stora delar av den i alla fall. Dessutom i närheten av Stockholm, så där borde det finnas möjligheter att hitta jobb. Eller?

Inte vet jag vad jag vill ha för typ av jobb heller. Jag är civilingenjör, men har lite svårt för att fatta beslut. Ingen naturlig ledare direkt. Inte heller är jag intresserad av att jobba massor bara för att tjäna en massa pengar. En normal lön för 8 timmar per dag räcker. Vad ska man med mycket pengar till om man inte har tid att ha kul för dem?

Platsannonserna kräver ofta så mycket. Kunskaper, engagemang, drivkraft, erfarenhet, beslutsförmåga. Jag som bara vill ha ett jobb så att jag kan försörja mig. Eller? Det har jag ju, men inte är jag helt nöjd för det. Okej då. Jag kanske vill något annat. Men vad?

Det enda jag egentligen vet är att jag inte vill bo ensam i en stad där jag inte känner någon tillräckligt väl för att kunna ta en promenad tillsammans, fika, spela spel eller få en kram någon gång ibland.