Jag såg precis lite av ett TV-program om professionella datorspelsspelare i Kina. De jobbade 12 timmar om dagen, 7 dagar i veckan. De hade inte råd att bo någon annanstans än i företagets sovsalar, två nyanställda 17-åringar fick dela säng pga platsbrist. Och då snackar vi inga dubbelsängar. En kille hade en flickvän han inte kunnat träffa sedan han började jobba där, för lönen räckte inte till bussbiljetten. Ja, någon fast lön hade de inte alls, bara provision. Men de hade inga bättre jobb att söka.
Här jobbar jag 8 timmar om dagen, 5 dagar i veckan. Tjänar pengar nog för att hyra en stor tvåa, kan köpa mat, kläder och prylar och ändå ha råd med X2000-resor till familjen, och även då kan jag spara pengar för framtiden. Och jag tycker att jag har ett tråkigt liv och för lite tid till annat än jobb. (Nåja... så tycker jag väl inte alltid, men alltför ofta.)
Jag borde väl vara glad att jag över huvud taget har fritid. Saknar bara några att dela den med, någon som bor i närheten. Vänner, släktingar eller en partner. Någonting.
Jag läste i tidningen för några dagar sedan om någon undersökning som visat att en bra parrelation ger lika mycket lycka som 50000:- extra i månaden. Hur man nu undersöker sådant. Så, jag antar att jag får försöka att antingen hitta någon kille eller också hitta ett riktigt välbetalt jobb. Så kanske jag blir lite lyckligare, vem vet?
Jag, jag, jag. Nu känner jag mig egoistisk. De stackars kineserna då? Jag har det ju ganska bra, egentligen.
Ska snart på en kort utbildning genom jobbet, de tyckte visst det var dags för en liten lödkurs nu när jag reparerat elektronik i nästan två år... Men det blir nog trevligt med lite omväxling, hotell blir det också.
Jag skulle vilja ha något lite roligare jobb, men jag vet inte vad jag tycker är kul. Som man kan jobba med vill säga. Och utan att det blir tråkigt i längden.
Nej, jag får kanske nöja mig med ett normalt, småtrist jobb men med trevliga arbetskamrater. Det har jag ju. Men... det hade ju varit bra om jag haft släkt och vänner på nära håll också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fritid? Jag tycker aldrig att tiden räcker till någonting när man är hemma. Jobba, laga mat, sova. I går skulle Thony på möte på kvällen, och antydde att jag kanske skulle kunna koka plommonsylt. "Nej, jag orkar inte stå med det i flera timmar". Sen ställde jag mig istället och gjorde plommon i sockerlag vilket naturligvis tog ännu längre tid, och så var jag klar 22.30. *pust* Och jag blir så förbaskat trött när det är mörkt ute på morgonen, så jag skulle säkert behöva gå och sova tidigare. Nu har jag dessutom huvudvärk och är allmän seg. (Svininfluensa?) Jag vill jobba mindre, så att man hinner något annat också.
Nä, jag vet. Fritiden är för kort, den försvinner i sådant som måste göras. Men man har ju i alla fall lite tid på helgen.
Men kanske är jag bara bortskämd som vill ha tid till mer än att bara jobba för att överleva.
Skicka en kommentar