Bostadssökande

Jag har jobbat i en månad i Norrtälje nu, men att hitta någonstans att bo verkar svårt. Uppenbarligen är inte 6½ års kötid hos kommunala hyresvärden tillräckligt, och att hitta något ledigt hos privata hyresvärdar är inte heller lätt.

Bostadsrätterna är dyra. Jag hade tänkt att jag skulle hyra till att börja med, för att senare fundera över om jag vill köpa något. Jag var ändå på ett par visningar förra helgen. Ena lägenheten var fin, så jag fixade lånelöfte på banken och bjöd på lägenheten. Funderade på hur mycket jag kunde tänka mig att betala och satte en gräns, men nu har en familj bjudit över den gränsen så det blir ingen bostadsrätt just nu.

Borde jag ha bjudit mer? Först kändes det bara lite tråkigt att någon bjöd över, men jag hade ju satt en gräns för att inte dras med i budgivning som man inte vet var den landar. Sedan blev jag ledsen. Men egentligen vet jag inte om jag var ledsen över att jag inte fick just den lägenheten eller helt enkelt för att det är jobbigt att inte ha någonstans att bo.

Lägenheten var fin och jag tror att jag skulle trivas i det området också. Men det är mycket pengar. Visserligen hoppas man ju på att få tillbaka det man betalat för den vid en försäljning, men det vet man ju aldrig. Avgiften och räntan blir i alla fall lägre än en hyresrätt... Men det största problemet med hyresrätter i Norrtälje är ju att det inte går att få någon.

Spelar det egentligen någon roll om det är en bostadsrätt jag vill ha eller om det bara är någonstans att bo? Om det inte finns hyreslägenheter i Norrtälje så är det väl så att jag antingen måste köpa en bostadsrätt eller också bo på annan ort och pendla. Då kanske det är värt att låsa upp det mesta av mina pengar i en bostadsrätt (och lånade pengar på det) för att slippa restiden?

Nåja. Jag har ju tak över huvudet. Än så länge har jag en lägenhet i Skövde, som jag visserligen snart ska flytta ifrån och som inte ens är i närheten av pendlingsavstånd till mitt nuvarande jobb. Bor tillfälligt hos föräldrarna, en halvtimmes bilväg från jobbet, men vem vill vara beroende av släktingar när man är vuxen?

Ska man behöva göra av med alla sparpengar och ta lån bara för att kunna bo i staden man jobbar i? Visserligen har jag väl sparat mycket med tanke på att kunna köpa en bostad, men jag har ju vant mig vid att ha pengar på banken nu. Bostadsrätt blir ju billigare än hyresrätt om inte värdet på den sjunker, men det vet man ju aldrig säkert.

Jag vet inte om jag är ledsen för att jag inte fick lägenheten jag gillade eller om jag är ledsen för att jag inte har någonstans att bo. Men det är jobbigt att inte veta hur lång tid det kommer att ta innan jag hittar något. Hur ska jag kunna bygga upp ett nytt liv i Norrtälje utan att ens ha någonstans att bo? Flytta från Skövde... Till vad? Närmare släkten ville jag ju, men jag hade inte tänkt mig samma hus.

Jag behöver någonstans att bo. Helst nu. Men hur gör jag?