Regn

Det är mörkt och blåsigt ute, och det småregnar. Riktigt höstväder. Riktigt mysigt.

Jag tog en liten promenad idag. Visserligen en mycket liten sådan, eftersom jag har lite ont i foten av någon anledning, men klart bättre än inget. Det har varit gråväder och blåsigt hela dagen, men precis när jag gick ut så började det regna. Typiskt, tänkte jag först, men det var så lite regn att jag snabbt ändrade mig till att tycka att det var riktigt trevligt istället.

För någon vecka sedan när det var regnigt så tänkte jag först använda det som ursäkt för att slippa ta någon promenad. Sedan tänkte jag, att egentligen, varför skulle jag låta bli att ta en promenad bara för att det regnar? Så jag letade reda på mina regnkläder, men det tog emot ändå. Ibland känns det bara så mycket skönare att stanna i tv-soffan, eller vid datorn. Till slut bestämde jag mig för att ta den där promenaden ändå, men då hade det slutat regna. Det behövdes inga regnkläder. Då tyckte jag nästan att det var lite tråkigt att jag inte hade gått ut tidigare, när det regnade som mest. Då hade jag ju ställt in mig på en regnpromenad, också blev det bara en "mulet tråkigt väder"-promenad. Sedan regnade det litegrann under promenaden iallafall, men bara pyttelite. Bara så att jag kände lite regndroppar i ansiktet. Ja, håret blev väl lite fuktigt förstås, och jackan, men inte så att jag på något sätt var blöt när jag kom hem. Det var nästan att jag hoppades på att det skulle börja regna lite mer.

Idag när jag var ute på min lilla promenad så kände jag en viss längtan efter att vara utomhus mer. Jag hade gärna varit ute och grillat ikväll, i blåsten och duggregnet. Bara det att jag misstänker att andra kanske inte är lika entusiastiska i det här vädret, plus att grillsäsongen egentligen är över och att jag inte har något hemma som går att grilla.

Små, lätta regndroppar mot ansiktet. Vinden, som får vattnet på fjärden nedanför bostadsområdet att gå i vågor. Doften av sjö. Eller är det regnet? Om det var vinden eller regnet som gjorde det vet jag inte, men luften vid den lilla gångvägen nere vid vattnet luktade sjö på ett helt annat sätt än den brukar. En nästan somrig lukt, trots att det inte är sommar längre. Inte kan man väl kalla det här för dåligt väder?

Den här typen av väder skapar ljud. Vinden gör att det låter i ventilationen, regnet smattrar lätt mot fönstret och mot taket över balkongen. Det gör att jag blir mer uppmärksam på att det finns någonting utomhus också. Där, utanför fönsterrutorna, finns en värld som är så mycket mer fylld av liv och variation än vad som finns här, innanför väggarna i min lägenhet. Någonting lockande, någonting som får mig att vilja vara där ute.

Ändå stannar jag här i lägenheten, för trots allt, att vara ute i regnet ensam är inte så spännande. Skönt, javisst, en liten stund är det skönt att vara ute. Frisk luft och allt det där. Men utan sällskap så blir det snabbt tråkigt. Inte lika tråkigt som att sitta ensam i en lägenhet, kanske, men här har jag iallafall datorn och TVn som kan fungera som någon typ av artificiellt sällskap. Via datorn och telefonen kan jag ju dessutom ha lite kontakt med vänner och bekanta.

För någon månad sedan satt jag i soffan och såg på film. Jag hade tänt ett ljus, och "snöbollen" i fönstret var också tänd. Det började bli mörkt ute, och det var riktigt mysigt. En bit in i filmen lade jag märke till att det regnade utomhus. Jag hörde regndropparna mot balkongens plåttak. Det mysiga blev på något sätt ännu mysigare. I reklampausen tog jag på mig min yllemantel och gick ut på balkongen. Jag njöt av den friska luften, av ljudet av regn mot taket. Jag tog ett par steg framåt, gick till ena hörnet av balkongen. Där kunde jag känna några lätta regnstänk i ansiktet, förda in under balkongtaket av vinden. Jag drog ihop manteln tätare kring mig, och vad tänker jag? Jo, jag tänker: "Åh, jag vill åka på lajv!" Sedan kom jag på hur dumt det verkade. Här har jag en varm, skön lägenhet med en film på TV. Det regnar, det är mörkt och inte särskilt varmt, och ändå är det nästan så att jag önskar att jag var ute i skogen. Eller var det egentligen det jag längtade efter? Att vara ute i skogen, i regnet? Kanske var det snarare att vara tillsammans med andra. Att sitta runt en eld tillsammans, eller att bara gemensamt klaga över hur det regniga vädret gjorde det fullkomligt omöjligt att få upp en eld.

Hur som helst så kan jag inte låta bli att gilla så kallat dåligt väder. Allt väder, egentligen. Att vi har så olika väder, och så olika årstider. Det ger lite variation. Nästa gång det regnar riktigt ordentligt så ska jag ta på mig regnkläderna och ta en promenad. På något sätt är det skönt med oväder. Skönt, för att det gör det så uppenbart att det finns saker som vi inte kan bestämma över. Någonting som människan inte rår över, naturen kan vi inte styra.

Snart nog blir det vinter. Regn byts mot snö. Tänk att vara ute och gå i snövädret en blåsig dag. Känna snön i ansiktet. Skönt? Nej, inte direkt. Men ändå... det får mig att känna mig levande. Det tar bort tankarna från vardagen ett tag. Just då behöver jag inte bekymra mig om jobb, om framtiden, om vad jag vill och vem jag är. Att bara ta sig fram, att inte låta sig hindras av vädret, är just då tillräckligt. Det räcker att bara vara. Att bara leva.