Varför är jag så lat?

Nu har jag mest slappat den här helgen också. Jag förstår inte varför jag inte gör det jag borde. Disken står fortfarande smutsig på diskbänken, väskan är inte uppackad, tvätten är inte tvättad. Nåja. Jag har i alla fall rensat bort lite av ogräset i trädgården och varit och röstat.

Är jag otroligt lat eller är det något annat? Varför sitter jag mest vid datorn när jag är ledig? Eller vid TVn. Kanske är jag lite internetberoende? Men det stämmer inte heller, för har jag bara något kul att göra, eller i alla fall lite sällskap, så saknar jag inte internet alls. Nä. Jag tror att internet och tv blir lite artificiellt sällskap. Men varför gör jag inte annat istället?

Är det ensamheten som gör att jag inte orkar ta mig för att göra det jag borde? Eller orkar och orkar... Det orkar jag väl egentligen. Det är ju inte som att jag är sjuk och inte orkar stå vid diskhon eller nåt. Det är bara tråkigt, så jag skjuter upp det så länge som möjligt. Dumt. Jag är väl lat och dum då.

Eller så är jag ganska normal och borde inte fundera så mycket på det. Och nog borde det vara mindre tråkigt om man i alla fall hade någon att dela vardagen med?

Men på jobbet då? Jag gör inte det jag ska där heller för tillfället. Visserligen vet jag inte riktigt vad det är jag ska göra där, vi har för lite att göra, men jag vet ju att jag inte ska sitta och surfa. Jag ska fråga chefen eller samordnaren när jag inte vet vad jag ska göra, men ibland orkar jag inte bry mig.

Jag har nog svårt att bry mig lagom mycket om jobbet. Ena dagen kan jag leta efter vettiga saker att göra och verkligen anstränga mig, försöka få så mycket av de få jobb som finns som möjligt och verkligen vilja göra så mycket jag kan. Sedan nästa dag, när jag märker att jag ändå inte kommer att få ihop timrapporteringen för veckan, så blir jag stressad och försöker lugna ner mig genom att intala mig att det inte är så viktigt. Problemet är bara att jag lyckas för bra och istället inte bryr mig alls. Ger upp och surfar istället.

Jag är nog en ganska dålig anställd.

Men vad sitter jag här och gråter om egentligen? Jag har ju i alla fall ett jobb än så länge, jag har en lägenhet som visserligen är ostädad men det går ju att åtgärda, jag har... inte direkt folk jag känner i närheten, men familj en bra bit härifrån som bryr sig om mig och ett par vänner som jag i alla fall har kontakt med via msn.

Nä. Nu borde jag nog torka tårarna och gå och lägga mig istället. Imorgon är det arbetsdag igen. Då träffar jag ju i alla fall lite folk.

Hade tänkt att jag skulle skriva någon rad om EU-valet också, men har väl inte så mycket att säga där egentligen så det får vara.