Hoppas på jobb snart

Det var ett tag sedan jag skrev något här nu. Här händer det saker! Först bestämde jag att jag behövde få lite mera struktur på dagarna. Söka jobb två timmar om dagen, på vardagarna alltså, och sedan se till att inte sitta vid datorn hela tiden efter det. Det var nog iockförsig innan jag skrev här senast, men jag vill ändå ha med det här. Två veckor höll det. Sedan var jag ner till föräldrarna igen, jobbade lite och så. Så var rutinerna förstörda. Jag kanske får försöka återinföra dem, om det behövs.

Det roliga är att det kanske inte ens behövs! Två veckors mer strukturerat sökande räckte för att bli kallad till två anställningsintervjuer. Den ena var visserligen bara för ett deltidsjobb i butik, och det jobbet fick jag inte, men det finns fortfarande hopp om det andra jobbet. Jag har varit på en första intervju, där det mest var den jag pratade med (eventuellt min blivande chef) som berättade om företaget. Ja, han frågade mig ett par saker också, förstås. Hur som helst, nästa vecka ska jag ner till Skövde på en andra intervju. Jag vet inte, men det känns som att jag har rätt goda chanser att få jobbet. Lönen låg visserligen lite under vad Sveriges Ingenjörer tycker att jag ska ha, men jag behöver ju erfarenhet och jag tror att det skulle kunna vara ett bra första jobb.

Angående det där med lönen. Egentligen känns det inte viktigt alls. Jag menar, jag har levt på studiemedel i flera år och klarat mig alldeles utmärkt. Visserligen har föräldrarna betalat resorna ner till dem, och visst, jag har snålat på mycket. Inte köpt en massa prylar. Inte köpt några dyra kläder, eller den dyraste maten (men där har jag inte snålat alltför mycket, har ätit skollunch de flesta dagar under hela studietiden). Och så vidare. Men ändå. En riktig lön är ju mycket mer pengar än vad studiemedel är, även om en hel del går till skatt förstås. Enda anledningen till att jag över huvud taget funderar över om lönen ligger på rätt nivå eller inte är att det känns lite som att jag borde få en högre lön efter att ha studerat i flera år. Inte nödvändigtvis för att jag behöver det, men för att det ska vara så. Det förstås, en högre lön än någon utan utbildning får jag ju. Inte riktigt vad facket rekommenderar för ingenjörer, men jobbet krävde väl egentligen inte ingenjörsutbildning heller, och alla lär ju inte få vad facket rekommenderar. Bara att man läser att man "ska" ha en bra ingångslön och att det påverkar lönen i framtiden och så. Oj, det blev mycket skrivet för något som inte betyder så mycket. Nåja.

Undrar hur lång tid det tar att få en bostad i Skövde? Om jag nu skulle få jobbet, alltså. Äh, det löser sig väl. Kanske företaget kan hjälpa till också? Annars går det väl alltid att hitta något tillfälligt. Hyra ett rum eller så.

På sista tiden har jag inte sökt mycket jobb. Jag har ägnat mer tid åt att läsa om företaget (före första intervjun) och åt att kolla efter bostäder i Skövde, läsa på Skövde kommuns hemsida, leta efter en kör att sjunga i i Skövde. Som om jag redan hade fått jobbet, nästan. Eller, ja... Lite måste jag ju kolla, så att jag vet om jag kan tänka mig att flytta om jag nu skulle få jobbet. Det måste man väl förresten, om man inte ska förlora rätten till ersättning från a-kassan. Hur som helst så vill jag ju hellre bo i Skövde och ha ett jobb än bo i Luleå och vara arbetslös. Antar jag. Visserligen har jag aldrig varit i Skövde, men det finns ju ingen anledning att tro att jag ska trivas sämre där än vad jag gör här, egentligen. Förutom då att studentkören Aurora och Lulespexets dramaövningar inte finns där.

Kören, ja. Den har kommit igång för terminen nu! Jippie! Två körövningar har vi hunnit ha, det var kul. I tisdags började vi öva till lucia.

Jag hoppas att jag får ett jobb nu snart. Just nu känns det lite som att jag befinner mig mitt emellan studentlivet och arbetslivet. Ja, det gör jag ju förstås, men det jag menar är att det blir väldigt svårt att komma någon vart innan jag får ett jobb. Vad är det för mening att skaffa nya fritidsintressen när jag kanske måste flytta snart och kanske inte har tid med fler intressen än dem jag redan har? Så allt jag har nu är lite rester av studentlivet plus lite jobbsökande. Resten av tiden blir mest bara slappande. Det känns som att livet står väldigt stilla som arbetslös. Skönt att det händer något nu iallafall, en intervju är åtminstone ett steg närmare ett jobb.

För övrigt var jag till Stockholm och dansade salsa i fredags. Det var kul! Han var trevlig också. Vi hade chattat lite tidigare, fick kontakt genom att vi var med i samma allians i Travian (som jag spelar på tok för mycket om dagarna). Undrar när jag ska träffa honom nästa gång nu då?

Så... På sista tiden har jag:

• Försökt skapa struktur i tillvaron genom att schemalägga jobbsökandet och därmed också kunna känna mig ledig under övrig tid. (Tyvärr höll det inte så länge.)
• Varit på två jobbintervjuer, och bokat in en tid för en andra intervju på det jobbet som hade anknytning till min utbildning.
• Varit på dejt.
• Varit på terminens första körövningar, och på några dramaövningar.

Härligt, det verkar som att mitt liv inte står helt stilla längre. Framåt, mot nästa del av livet. Mot arbetslivet. Vuxenlivet. Jaja. Studentlivet var ju ändå slut för ett år sedan, egentligen. Även om jag har kunnat hänga mig kvar vid delar av det.